Crybaby

shutterstock_88990615

Jag är ett enda barn och ibland säger mina vänner till mig att jag är bortskämd. Alltså att jag är van vid att få min vilja fram. Om det ändå inte händer som jag vill så börjar jag gnälla. Jag måste säga att det inte känns så trevligt att bli kallad för gnällspik eller lipsill, men kanske ligger det något i det. På engelska heter det crybaby och trots att jag är helt förtjust i retrofilmen med Johnny Depp från 1990, så har ordet en negativ betydelse. Det är ingen som vill vara crybaby alltså.

Jag har tänkt över min barndom och försökt att komma fram til orsakerna till mitt nuvarande beteende som vuxen. Kanske ska man ta ordet helt bokstavligt…Kanske har det att göra med det att jag grät så mycket när jag var baby. Vad tror ni? Min mamma har faktiskt berättat för mig att jag brukade gråta mycket som baby och hon hade det svårt att lugna ner mig. Hon försökte att hålla mig nära hela tiden genom att bära mig i en bärsjal. Det är nämligen en bra idé eftersom babyn känner närhet och trygghet i mammas famn. Babyn är nära mammans hjärta och detta skapar en stark fysisk relation till mamman. Min mamma brukade bära mig från nyfödd till ca. 2 år men så slutade hon. Det blir jobbigt när man bär länge för man blir trött i armarna och ryggen. Bärsjalen var nyttig för mig och fick mig att sluta gråta men så snart som min mamma la mig i spjälsängen började jag gråta igen. Så drog hon slutsatsen att det var min karaktär och personlighet och man kunde inte göra något mer åt det.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *